”Jag ber att vår Herre Jesu Kristi Gud, härlighetens Far, ska ge er vishetens och uppenbarelsens Ande så att ni får en rätt kunskap om honom.”
Efesierbrevet 1:17
Ordet som Paulus här använder för kunskap om Gud uttrycker en direkt ”kontaktkunskap” med honom.
Vi kan bara känna Gud riktigt genom en förstahands personlig relation med Honom, d.v.s. först när vi har kommit i personlig kontakt med honom. Och vi kan bara komma in i en personlig kontaktrelation med honom genom pånyttfödelsen.
En andrahands, teoretisk, intellektuell kunskap om Gud är att inte känna honom, eftersom Gud inte är en idé.
Han är en person, och en person kan bara bli känd genom direkt personlig relation och gemenskap.
Det är därför Johannes säger: ”det vi har sett och hört förkunnar vi för er, för att ni också kan ha gemenskap med oss. Och vår gemenskap är med Fadern och med hans Son Jesus Kristus. Detta skriver vi för att vår glädje ska bli fullkomlig.” (1/.).
Vad menar han?
Vi har kommit in i en personlig gemenskap med Fadern och hans Son, genom att ha blivit delaktiga av hans gudomliga liv. Det finns ingen större glädje på jorden än detta. Därför vill vi dela detta budskap med alla, så att de också kan smaka sötman av att känna Gud, livets Källa och glädje på ett personligt sätt.
Kärnan och väsendet i det kristna livet är denna intima personliga livsrelation med den levande Guden genom den helige Ande, inte regler och föreskrifter, doktriner och traditioner och ett visst religiöst, fromt beteende.
Gud, Fadern längtar intensivt efter att ha denna personliga gemenskap med vart och ett av sina barn.
Guds Son dog på korset, uppstod igen och utgöt den Helige Ande för att göra det möjligt och Anden brinner av svartsjuk iver att göra detta till en verklighet för varje troende (3/.).
Djävulen vet att en person som lever i denna typ av relation med Herren blir hans överman och försöker därför med all kraft att stoppa eller avleda oss från det.
Kämpa dig fram genom alla hinder till denna verklighet och nöj dig aldrig med något mindre än detta!
(1/. 1 Joh.1:3-4); (2/. Jak.4:5-8)
