DET OMÖJLIGA

”Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.”
(Gal.2:19-20)
Förverkligandet av gudslivet, gudsviljan är en absolut omöjlighet för den naturliga, ”köttsliga” människan utifrån hennes egna förutsättningar och egna förståelse, dvs det hon är och förmår i sig själv.
Människan kan inte annat än förverkliga och manifestera sig själv eftersom hon helt och hållet drivs av sina själviska ambitioner.
Hon kan inte handla annat än utifrån sina egna förutsättningar och egen förmåga eftersom hon är full av självtillit.
Därför är Andens liv, det enda liv som Gud godkänner en omöjlighet för henne:
Minsta ansträngning och prestation från människans sida, minsta krav eller tvång, stoppar omedelbart Andens flöde.
Människan kan inte frambringa ens den minsta droppe av andligt liv hur hon än anstränger sig. Det står utanför hennes förmåga.
Med sitt naturliga förnuft kan människan inte för ett ögonblick förstå Andens lagar och verkningssätt.
Den gudomliga lagens slutsats är därför:
Vi måste dö bort helt och hållet från allt vi är och kan i oss själva, endast då kan Anden gestalta Kristus i oss.
Vårt ”bästa” kan aldrig bli annat än en total förvrängning en fullständig karikatyr av det andliga livet: Kristuslivet.
Gud kräver Kristus av oss och honom kan vi inte frambringa hur vi än försöker. Endast Kristi Ande kan
frambringa och manifestera Kristi person och karaktär i oss och Gud blir aldrig någonsin nöjd med något mindre.
Jag kan inte vara den jag borde och måste vara så länge jag är den jag är: ett ormyngel!
Jag kan inte bära ”god frukt” så länge jag är ”ett ont och dåligt träd”!
Därför måste jag låta dödsdomen drabba allt jag är i mig själv – så att Kristus kan ta gestalt i mig genom Anden!