”För när Gud, för vilken och genom vilken allt är till, skulle föra många söner till härlighet, måste han genom lidande fullkomna honom som för dem till frälsning.”
(Heb.2:10);
”Trots att han var Son fick han lära sig lydnad genom sitt lidande. När han sedan var fullkomnad blev han källan till evig frälsning för alla som lyder honom.”
(Heb.5:8-9)
Varför behövde Kristus bli ”fullkomnad”?
Var han inte redan fullkomlig?
Jo, som evig Gud i himlen var han totalt fullkomlig.
Men som människa blev hans mänskliga natur fullkomnad genom att gå igenom alla slags frestelser som en människa möter, övervinna dem och förbli ”utan synd” (1/.).
Dessutom måste han fullkomnas som Frälsare, för att kunna bli redskapet till att ”föra många söner till härlighet.” Detta kunde bara förverkligas genom att uthärda korsets lidande för att vinna den nödvändiga segern för hela mänsklighetens frälsning.
Under hela sitt mänskliga liv var han fullkomligt underordnad och lydig mot sin himmelske Fader, men han var tvungen att ta ett steg längre – ett steg som ingen annan före honom någonsin behövt eller hade kunnat ta, och ingen efter honom någonsin kommer att behöva ta: han måste vara ”lydig ända till döden – döden på korset” (2/.).
För att kunna bli ”försoningen för våra synder” (3/.), var den syndfrie tvungen att ”bli gjord till synd i vårt ställe” (4/.), så att Fadern kunde döma syndens fruktansvärda andemakt i hans kropp på korset och därmed ”utplåna våra överträdelser som ett moln, våra synder som en sky” (5/.).
Dessutom måste han utkämpa den oerhörda ande-striden till döds med syndens upphovsman, för att ”göra den maktlös som hade makt över döden, alltså djävulen, och befria alla dem som av rädsla för döden levt i slaveri hela sitt liv” (6/.), och uppstå som suverän segrare över döden, helvetet och graven.
Därför kan Fadern nu ”frälsa oss från mörkrets välde och föra oss in i sin älskade Sons rike.” (7/.) för hans Son har blivit en fullkomlig Frälsare som kan ”frälsa helt och fullt” (8/.).
(1/. Heb.4:15); (2/. Fil.2:8); (3/. 1 Joh.2:2); (4/. 2 Kor.5:21); (5/. Rom.8:3; Jes.44:22); (6/. 1 Joh.3:8; Heb.2:14-15); (7/. Kol.1:13-14); (8/. Heb.7:25)
