“Omvänd mig, så blir jag omvänd!”
(Jeremia 31:18);
”Herren dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån. Herren gör fattig och han gör rik, han ödmjukar och han upphöjer. Han reser den ringe ur stoftet, han lyfter den fattige ur dyn för att sätta honom bland furstar.”
(1 Sam.2:6-8)
Omvändelsens sju omutliga villkor:
Endast den som dött kan göras levande.
Bara den utblottade kan göras rik.
Endast den svage kan bli stark.
Bara den som varit nere i helvetets djup kan lyftas upp till himmelens höjd.
Endast den som tömts på allt eget kan fyllas med allt Guds.
Bara den som mist sitt liv finner det i Kristus.
Endast den ödmjuke kan bli upphöjd.
Sammanfattning: Gud, den Helige och Upphöjde, kan bara bo hos den som har ett ödmjukt och förkrossat hjärta. (1/.)
Om vi har låtit gudsdomen drabba oss i all dess förfärande och förtärande verklighet har vi inte längre några pekpinnar kvar: ingenting att säga om andras fel och brister. För då har vi med ångestfylld klarhet sett att hela vårt liv, allt vi är och gjort, är totalt fel och därmed under Guds vredesdom.
Det enda vi har kvar är nåden: Jesus. Han är vår berömmelse, vårt liv, vårt allt (2/.) och vi har inte längre någonting att anmärka på hos andra (3/.).
Att ”jag” verkligen blivit benådad, ersatt med Jesus, är så stort och oerhört att det överskuggar allt annat.
En omvänd människa har ingenting annat än Jesus!
(1/. Jes.57:15); (2/. Fil.3:3); (3/. Matt.7:1-5)
