SJÄLVFÖRVERKLIGANDETS FÄNGELSE

”Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni blir som Gud med kunskap om gott och ont.”
(1 Mos.3:5)
”Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att bli en förbannelse i vårt ställe.”
(Gal.3:13)
Djävulen lurade in människan i självförverkligandets fängelse: egenkärlek, självcentrering, självhävdelse, självförsvar, självmedömkan, självförkastelse – alltsammans är ett uttryck för vårt slaveri under oberoendets sataniska andemakt.
Det var detta fängelse Jesus sprängde sönder på korset genom sin självuppoffrande kärlek och ödmjuka lydnad för sin Fader. Så friköpte han oss från lagens förbannelse och tvånget att förverkliga oss själva.
Eftersom människan i syndafallet sa: ”Jag vill fixa mitt liv själv och bli allt jag är ämnad att vara genom egen förmåga!” – sa Gud genom lagen: ”Ok, du får som du vill! Här är villkoret – du måste göra dig själv fullkomlig!” (Gal.3:10)
När människan sedan verkligen vill bli en guds-människa som älskar Gud över allt annat och gör hans vilja, upptäcker hon till sin förtvivlan att det är omöjligt, eftersom hon i alla lägen väljer sig själv framför Gud: begäret att förverkliga, försvara och hävda sig själv är starkare än allt annat (Rom.7:7-13).
Hon upptäcker likt Paulus att hon sitter instängd i ett fängelse som hon omöjligen kan ta sig ut ur på egen hand – det är ju hon själv som är fängelset – ”synden” som bor i henne, i djupet av hennes varelse (Rom.7:14-24).
Självkärleken är hennes innersta sinnelag och manifesterar sig i alla hennes okontrollerbara situationer. Det hjälper inte hur mycket hennes medvetna jag ”vill” handla annorlunda – hon har inte ”förmågan”.
Det var detta sinnelag – ”syndens och dödens” ande-lag – som fick sin dödsdom på korset (Rom.8:2-3). Och när vi kommit till förtvivlans gräns är vi äntligen beredda att samtycka till dödsdomen över allt vi är och förmår i oss själva, skriva under vår egen dödsattest, och befrias ur självförverkligandets slav-fängelse.
Det är då Kristus blir vårt liv och en total omprogrammering börjar i vårt inre: från oss själva till Kristus, till ett liv i totalt beroende av honom och lydnad för hans Ande – en process som är lika omtumlande, smärtsam och svår som den process som ledde oss till förtvivlans gräns och egenlivets död.
Men den frihet vi vinner är värd sitt pris!