”Så som Fadern har älskat mig, så har jag älskat er. Bli kvar i min kärlek.”
Johannes 15:9
Det är i den djupa, intima föreningen med Herren som andelivet strömmar fram genom oss.
Men denna intima förening med honom kommer inte till stånd förrän oberoendet är fullständigt utrotat i vårt hjärta: total hjälplöshet leder till fullständigt beroende och intim förening.
Det är vår vilja till oberoende, till ett eget liv, som effektivt skiljer oss från Kristus – det är syndens innersta väsen: ormgiftet i hjärtat.
För att neutralisera och oskadliggöra detta djävulska gift måste Herren bryta all egenförmåga och självtillit så att vi blir helt hjälplösa.
Denna totala hjälplöshet är människohjärtats största skräck eftersom den innebär döden för det självgjorda egenlivet.
Vårt krampaktiga grepp om livet, vår ångestfyllda kontroll över våra omständigheter, släpper inte förrän vi förts in i en försmak av döden, alltså in i en så total svaghet fysiskt, psykiskt och andligt att vi kommer till slutet på oss själva.
Om vi tillåter, ger Gud oss dödsstöten, och vi kollapsar in i Guds rike. När vi verkligen ingenting förmår kan Gud ta över och uppståndelselivet i Kristus bli en verklighet. Men det finns ingen uppståndelse utan död.
Det är ur djupen Gud lyfter oss upp och sätter oss med Kristus i den himmelska världen. Men den som inte varit nere i de mörka djupen kommer aldrig upp på de ljusa höjderna.
Den som stått ansikte mot ansikte med döden och uppstått med Kristus har ingen fruktan, ångest eller oro kvar – allt det kramades ut där i dödens ångestgrepp och nu finns bara livet kvar – ett liv utan kontroll i intim förening med Kristus.
Det är andelivets hemlighet!
