”Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas.”
Lukas 13:24
”Gå in genom den trånga porten. Den port är vid och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går in genom den. Men den port är trång och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den.”
Matteus 7:13-14
Vilken är ”den trånga porten” som Jesus talar om i dessa bibelställen?
Det är porten in i ”livet”: Andens rika och överflödande liv, Kristuslivet.
Och hur kommer man in genom den?
Genom total kollaps!
Det går inte att ”försöka” ta sig in – man måste ”kämpa för att komma in”!
Vad är det för kamp?
Det är en kamp på liv och död med allt vad man är i sig själv – och inte förrän man ”mister sitt liv för Kristi skull” kommer man in.
Man måste alltså dö för att komma in!
Ingen kommer levande in!
Det är därför porten är så ”trång” – man kläms ihjäl på vägen in genom den.
Och varför är det en sådan våldsam kamp?
Därför att vi förtvivlat klamrar oss fast vid vårt egenliv och vägrar att släppa greppet om oss själva – vi måste tvingas till det.
Och tack Gud att han inte släpper oss förrän vi har släppt greppet!
Han har av evighet bestämt att det är hans älskade Son som ska bli vårt enda och vårt allt – den som ska vara vårt grundläggande och i allt synliga liv, som präglar allt vi är och gör.
Och han ger aldrig upp förrän han har nått sitt mål.
Vi kanske hoppar av den förfärliga ”slaktbänken” hundratals gånger, men han plockar kärleksfullt upp oss igen och igen och binder fast oss på altaret tills vi ligger där stilla likt Isak och väntar på dödshugget.
Han slapp undan, men det gör inte vi.
Vi måste komma till den punkt där vi verkligen kan säga som Paulus: ”nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig.”
Det är andelivets port!
