“Så åsidosätts ett tidigare bud eftersom det var svagt och kraftlöst, för lagen åstadkom aldrig något fullkomligt. Men ett bättre hopp har kommit, och genom det kan vi närma oss Gud.”
(Heb.7:18-19);
“Det som var omöjligt för lagen, svag som den var genom den köttsliga naturen, det gjorde Gud genom att sända sin egen Son som syndoffer, till det yttre lik en syndig människa. I hans kropp fördömde Gud synden. Så skulle lagens rättfärdiga krav uppfyllas i oss som inte lever efter köttet utan efter Anden.”
(Rom.8:3-4)
Vad är det “fullkomliga” som lagen inte kunde åstadkomma?
Andelivet!
Andens liv är det fullkomliga livet, det liv som lagen kräver att vi ska leva.
Det är Guds eget liv – han som är fullkomligt rättfärdig och helig, fullkomlig kärlek.
När vi föds på nytt och får den Helige Ande blir Guds natur vår grundnatur.
Så skapas den andliga människan.
Hon har fått en fullkomlig grundnatur – en natur utan synd, en natur som inte kan synda.
Detta var omöjligt för lagen att åstadkomma.
Den kunde bara avslöja och döma synden – aldrig ta bort den, aldrig utradera den.
Inte heller kunde den lägga in en helt och hållet ny, andlig och syndfri natur i människan och skapa en andlig människa.
Den var för “svag och kraftlös” för det.
Gud måste göra ett radikalt ingrepp i mänskligheten genom sin Son som krävde hans gudomliga allmakts alla krafter, för att skapa en helt ny andlig människa.
Han skaffade undan den gamla, köttsliga människan genom att spika upp den på korset och skapade en ny, andlig människa i Kristus Jesus genom uppståndelsen.
Det Gud har åstadkommit i Jesus genom försoningen innebär att han har gjort Guds Ande till det
mänskliga livets grund-ande, Guds fullkomlig Ande-natur till människans andenatur.
Så skapades en människa som till sitt väsen inte längre är köttslig utan andlig.
Och endast den andliga människan har tillträde till Gud, endast hon kan närma sig Gud och ha gemenskap med honom.
Kristus är den fullkomliga, andliga människan – den ende som har tillträde till Fadern och när vi har blivit Kristus-människor har vi precis samma relation till Fadern som han.
Detta är försoningens ofattbart stora under.
Detta är den andliga människans oerhörda verklighet.
