“Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse. Den siste Adam blev en livgivande ande. Men det första var inte det andliga, utan det jordiska. Därefter kom det andliga. Den första människan kom från jorden, av jord. Den andra människan kom från himlen. Så som den jordiska människan var, så är också de jordiska. Och så som den himmelska människan är, så är också de himmelska.”
(1 Kor.15:45-48)
Vad är det oerhörda Paulus säger i dessa viktiga bibelverser?
Att den första “andliga människan” någonsin är Jesus Kristus!
Och att vi endast genom honom kan bli andliga människor, gudslika människor.
Jesus Kristus är den Guds avbild som människan av evighet avsågs att vara.
Han är den första genuina människan.
Det tog alltså tusentals år innan Guds ursprungliga syfte med människan förverkligades.
Adam blev aldrig det Gud ämnade att människan skulle vara.
Inte heller någon person i Gamla Testamentet, i det gamla förbundet.
Adam blev upphov till den fallna adamsmänskligheten, den oäkta människan.
Och alla som är födda in i denna mänsklighet “är födda av kött och är kött”: fallna människor, “födda i synd” (1/.), “jordiska” människor: människor begränsade till den fysiska, synliga verkligheten, utan egentlig, grundläggande identitet.
Jesus kom för att skapa en helt ny, andlig människa, en andlig mänsklighet, “himmelska” människor: människor som vet att det finns en värld oändligt mycket större och skönare än den fysiska, med en oändlig horisont som sträcker sig långt bortom det tillfälliga, som inte behöver försöka skaffa sig en identitet själva, utan har samma mäktiga ande-identitet som Jesus.
Därför sa Jesus att vi “måste födas på nytt” – annars tillhör vi inte Guds rike (2/.).
När vi föds på nytt stiger vi in i samma värld, samma verklighet som Jesus Guds Son av evighet befunnit sig i och börjar leva samma slags liv som han levt före all tid: det liv han uppenbarade för oss när han steg in i vår jordiska verklighet.
Den första andliga människan kom för att göra oss till samma slags människor som han själv.
Han steg ner i vår verklighet för att lyfta oss upp till sin.
(1/. Ps. 51:7); (2/. Joh.3:3-7)
