“Gråt inte! Se, Lejonet av Juda stam, Davids rotskott, har segrat.”
“Och jag såg ett Lamm, som såg ut att ha blivit slaktat.”
(Uppb.5:5, 6)
Hur blev Jesus Kristus den oövervinnelige Segraren?
Genom Fadern!
Därför att han “kände” Fadern.
Vad innebär det?
Först och främst att han var “född av Fadern” och därmed var i besittning av exakt samma gudomliga och allsmäktiga liv som han.
Sedan att han av evighet levt i en oändligt djup kärleksrelation med Fadern i hans famn, så att det uppstått ett obrytbart kärleksband mellan honom och Fadern.
Det ledde till att han älskade sin Far över allt annat och inte hade något annat mål med sitt liv än att förhärliga sin Far genom att göra hans vilja och förverkliga hans syften på jorden.
Därför tillät han aldrig något att komma emellan sig själv och sin Far, oavsett vad det kostade honom personligen.
I allt förblev han fullständigt beroende av sin himmelske Far och totalt lydig mot honom intill korsets fruktansvärda död, för han gjorde alltid det som behagade och gladde Fadern.
Han hade inget egenliv – endast “Faders-liv”!
Därför var han Faderns Son, den älskade, som Fadern var totalt tillfreds med, alltid var med och aldrig lämnade ensam, inte ens i dödens bittraste stund eller i dödsrikets mörkaste djup.
Därför kunde ingen djävul, ingen demon i helvetet, inte ens döden själv besegra honom.
Varför utropar han då “Min Gud, min Gud, varför har du övergett mig”?
Därför att han måste “smaka döden i allas ställe” (Heb.2:9): det var vår gudsövergivenhet han steg in i, vår dödsångest han gav ord åt.
Men den fördolda Fadershanden bar honom också igenom de djupen – den förlorade mänsklighetens helvetesdjup.
Och när han till slut utropar “Far, i dina händer överlämnar jag min ande”, återlämnade han hela den förlorade mänskligheten i Faderns kärleksfulla händer till evig frälsning och förhärligande.
Segern var vunnen!
Uppståndelsen är beviset.
Han är den Oövervinnelige!
