Då sade Samuel: ”Behagar det Herren med brännoffer och slaktoffer lika mycket som att man lyssnar till Herrens röst? Se, lydnad är bättre än offer och lyhördhet bättre än baggars fett, för upproriskhet är trolldomssynd och trots är synd och avguderi. Eftersom du har förkastat Herrens ord, har han förkastat dig.”
1 Sam.15:22-23
”Ormar, huggormsyngel, hur ska ni kunna undgå att dömas till Gehenna?”
Matteus 23:33
”Bedrägligare än allt annat är hjärtat, det är obotligt sjukt. Vem kan förstå det?”
Jeremia 17:9
Vad är det som Herren avskyr mer än något annat?
Vårt fruktansvärda moraliska förfall?
Våra förfärliga sexuella synder, dryckenskap, mord, lögn, etc. etc.?
Nej, det som är roten och orsaken till alltsammans.
Det oberoende egenlivet, den upproriska egenviljan med huggormsgiftet i sig!
Detta är vårt fallna hjärtas obotliga sjukdom, som ingen förstår sig på och som ständigt bedrar oss.
På vilket sätt?
Som fariséerna.
De var utåt sett oerhört fina och moraliska praktexemplar och ansåg sig därför vara föredömen för alla andra, självklara arvtagare till Guds rike.
Men Jesus genomskådade och avslöjade deras hyckleri och totala självbedrägeri.
”Ve er, skriftlärda och fariseer, era hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de fina ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och all möjlig orenhet. Så är det också med er. Utanpå ser ni rättfärdiga ut inför människor, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.”
Det var därför de avskydde honom och beslöt att skaffa Jesus ur vägen.
Så infernaliskt ond och förblindande är denna hjärtats sjukdom.
Den ende som kan diagnosticera den är Herren.
”Inget skapat är dolt för honom, utan allt ligger naket och blottat för hans ögon. Och inför honom måste vi stå till svars.” (Heb.4:13)
Det var därför Jesus uttalade de för fariséerna chockerande orden: ”Tullindrivare och prostituerade ska gå före er in i Guds rike.” (Matt.21:31)
Inte förrän vi insett vårt djupa förfall och är beredda att släppa vårt stolta och frenetiska grepp om vårt eget liv öppnas dörren till Guds rike!
Men förstår vi vad som är det mest avskyvärda i Guds ögon?
Vårt djupa förfall – eller – vårt stolta och frenetiska grepp om vårt eget liv?
