“Vem vet vad som finns i människan utom människans egen ande? Så vet heller ingen vad som finns i Gud utom Guds Ande.”
(1 Kor.2:11)
Vad är det Paulus gör i denna bibelvers?
Han jämför det mänskliga med det gudomliga på sitt typiskt pregnanta sätt.
Vad är det han vill säga?
Att det som känntecknar och definierar både människa och Gud är ANDE!
Jesus har definierat Gud som Ande i dessa mäktiga och avgörande ord: “Gud ÄR Ande!”
Och i de allra första ord där människan nämns hör vi följande deklaration av Gud själv, människans Skapare:
“Låt oss göra människor till vår avbild, lika oss.”
“Låt oss – lika oss!”
Fadern är Ande.
Sonen är Ande.
Och Anden.
Människan skapades att vara lik den Treenige.
Att VARA ande.
Gud som ÄR Ande bestämde människan att också vara ande.
Anden är människans bestämmelse.
Paulus säger också att utan anden vet vi egentligen inte vad en människa är, vilka vi är som MÄNNISKOR.
Det är det andliga som är det sant mänskliga.
Liksom det andliga är det sant gudomliga.
Dessa två verkligheter är oskiljaktigt förbundna med varandra.
Människan är oskiljaktigt förbunden med sin Skapare.
Känner hon inte sin Skapare, vet hon inte heller vem hon djupast sett är.
Hur känner man sin Skapare?
Endast genom Anden.
Endast genom sin ande.
Endast när man är född av Anden.
Då ÄR man ande – förenad med Gud, som ÄR Ande.
“Det som är fött av köttet är kött, och det som är fött av Anden är ande.”
“Kött” är människan utan Guds Ande – en oäkta människa.
“Ande” är människan med Guds Ande – en äkta människa.
Det mänskliga och det andliga-gudomliga är ett!
