“Liksom den levande Fadern har sänt mig och jag lever genom Fadern, ska också den som äter mig leva genom mig.”
Johannes 6:57
Det mänskliga livet präglas av prestation på alla områden.
Vi måste prestera i skolan, annars blir vi efter.
Vi måste prestera på jobbet, annars blir vi sparkade.
Vi måste prestera inom idrotten, annars blir vi kasserade.
Vi måste prestera i kärlekslivet, annars blir vi utbytta.
Prestera, prestera, prestera…..
Resultatet?
Spända nerver.
Utmattning – utbrändhet.
Psyko-somatiska sjukdomar.
Tablettberoende.
Etc, etc….
Faran är att denna ande smyger sig in i det kristna livet –
och att församlingsarbetet blir en tröttande verksamhet.
Vi måste be, läsa bibeln och vara präktiga kristna för att bli accepterade av Gud.
Vi måste hålla igång en verksamhet för att tyckas vara en levande församling.
Men det kristna livet och arbetet i församlingen är inte ett yttre “måste” – aldrig en prestation.
Jesu liv och tjänst var ingen prestation.
Det var en funktion av hans relation till Fadern.
Allt vad “den levande Fadern” är och gör är ett under.
Allt vad Jesus var och gjorde under sitt jordeliv var ett under.
När vi “äter” honom – tillägnar oss hans prestationsfria liv – börjar vi också “leva” på riktigt, börjar leva det prestationsfria livet.
Vårt liv blir en funktion av vår relation till Kristus.
Utan honom blir allt vi är och gör en prestation.
“I honom” blir allt vi är och gör “levande” – det gudomliga livets ständigt skapande, prestationsfria överraskning – ett under.
Lever du det livet?
