”Herren dödar och gör levande, han för ner i dödsriket och upp därifrån.”
(1 Sam.2:6)
”Den som vill rädda sitt liv ska mista det, men den som mister sitt liv för min skull ska vinna det.”
Matt.16:25
Den enda vägen till liv går genom död – vägen till himmelriket går genom dödsriket.
Om vi är ovilliga att dö kommer vi aldrig att leva.
Syndens innersta väsen är uppror och fiendskap mot Gud.
Vad innebär detta uppror och denna fiendskap?
Oberoende, självhävdelse och självcentrering.
Men hela skapelsens och universums centrum, Källan till allt liv är Herren. Utan honom existerar ingenting, finns inget liv. Allt är beroende av honom för sin existens: ”Om han bara tänkte på sig själv och tog tillbaka sin ande, sin livsfläkt, då skulle allt levande förgås och människorna vända åter till stoft.” (1/.)
Därför måste människan ge upp sitt oberoende och dö bort från sitt egenliv för att vinna det eviga livet i Kristus.
Ingen människa vet och förstår hur djupt och envist vårt grepp om vårt eget liv är och vilken inrotad egenkärlek och stolthet som bor i ett fallet människohjärta förrän Herren börjar ta itu med oss på allvar.
Herren kommer i stor nåd och barmhärtig vrede mot vår synd att om och om igen föra oss in i omöjliga och smärtsamma situationer och sammanhang där vi får tillfälle och möjlighet att ge upp alla rättigheter till vårt eget liv och befrias från vår största fiende: vårt egna, oberoende och falska jag – och han ger aldrig upp förrän han har nått sitt mål: att Kristus själv blir vårt liv.
Detta är själva kärnan och syftet i allt Guds handlande med oss och den innersta meningen med allt som sker med oss – för inte förrän vi verkligen har dött från oss själva kommer vi att leva i egentlig mening, leva på riktigt.
Liv finns endast i ande-föreningen med Kristus och endast Kristusmänniskor har tillträde till himmelriket!
(1/. Job.34:15-16)
