“I honom bor gudomens hela fullhet i kroppslig gestalt, och i honom är ni uppfyllda, han som är huvudet över alla härskare och makter.”
(Kol.2:9-10)
Som fullkomlig Frälsare har Kristus gjort oss delaktiga av fullheten i sitt eget gudomliga liv!
Men Paulus förklarar att förutsättningen för detta är att han fått den absolut högsta auktoriteten i universum av sin Fader, vilket innebär att alla ondskans andemakter lagts under hans fötter.
Detta upprepar Paulus gång på gång i sina brev och Petrus deklarerar också i sin predikan på pingstdagen att först efter det att Kristus uppstått och blivit upphöjd av Fadern, fick han auktoritet att utgjuta den Helige Ande.
Därför säger Paulus också att om Kristus inte har uppstått, är vi ännu kvar i våra synder.
Om vi fortsätter att läsa i Kolosserbrevet två, ser vi samma sak. Vi har blivit omskurna med Kristi
omskärelse, som innebär att vi blivit avklädda vårt gamla, köttsliga liv och allt vi är som syndare begravts med honom genom dopet – och i dopet uppväcktes vi också med honom.
Observera vad som sedan sägs: ”genom tron på Guds kraft, han som har uppväckt honom från de döda.”
Därefter förklarar Paulus att vi har fått förlåtelse för alla våra överträdelser och att vår skuld är utraderad på grund av det som skedde på korset.
Vad är då så viktigt att förstå?
Att den underbara seger som vanns på korset, blir effektiviserad genom Jesu Kristi uppståndelse och förhärligande och blir förverkligad i våra liv genom den Helige Ande som utgöts på pingstdagen.
Ormhuvudet krossades på korset och Kristi upphöjelse till universums högsta auktoritetsposition är beviset och inseglet på detta.
Hela Hebréerbrevet betonar precis samma sanning: det var först när Kristus gick in i det allra heligaste i himmelen som försoningen slutgiltigt blev fullbordad (se Heb.9:11-12; 10:12).
Den fullkomlige Frälsaren är den uppståndne och förhärligade Kristus – det är förutsättningen!
