“… en god man, fylld av den Helige Ande och tro.”
(Apg.11:24);
“Jag vet att det inte bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött. Viljan finns hos mig, men inte förmågan att göra det goda.”
(Rom.7:18);
“Ingen är god utom Gud.”
Markus 10:18
Vad är en “god” människa?
En som gör gott?
Nej!
Jesus säger att även de “som är onda” kan ge “goda gåvor” till sina barn.
Vad menar han?
Den fallna människan är fundamentalt ond, ond till sin grundläggande natur, men kan ändå göra det som är gott.
Vad är människans grundläggande natur?
Hennes ande.
Den fallna människans ande-natur är gudsfientlig, mörker, ond – men hon kan ändå göra det som mänskligt sett betecknas som gott.
Men hon förmår inte göra det som är “gott” i Guds ögon.
Vad är “gott” i Guds ögon?
Endast det som är fött av Anden, gjort i och genom Guds Ande.
Endast Gud är “god” i absolut och egentlig mening.
Endast den människa som är född, fylld och driven av Anden är “god” i hans ögon: en människa som lever av “tro”.
Vad innebär det att ‘’leva av tro”?
Att leva i fullständigt beroende av Gud och få allt man är och gör av honom.
Det är sann “rättfärdighet”: det enda som är rätt i Guds ögon.
Det bor inte i vårt “kött”.
I vårt kött, i oss själva, i det vi är oberoende av Gud, finns “inte något gott” – ingenting andligt, inget som är “gott” i Guds ögon, inte en gnutta.
Vi kan inte producera det, hur mycket vi än vill och försöker – endast ta emot det i totalt beroende av det Godas Ande-källa.
Den “köttsliga” människan “kan inte behaga Gud” – kan inte göra det han vill, bara det hon själv vill – hon är totalt självcentrerad.
Därför måste vi dö ut från vår självcentrering och bli Kristus-centrerade – leva av tro.
Då är vi “goda” i sann mening!
