”Gud, du är min Gud. Tidigt (ivrigt) söker jag dig. Min själ törstar efter dig, min kropp längtar efter dig i ett torrt och törstigt land.
Psalm 63:2
Det finns på djupet av ditt hjärta en stark längtan efter din himmelske Far.
När sonen i Lukas 15 ”kom till besinning”, dök denna längtan upp till ytan och han sa: ”jag vill stå upp och gå till min far.”
Vi är skapade att vara Guds-älskare: att älska Honom av hela sitt hjärta och av hela sin själ och av all sin kraft är det naturligaste som finns.
Det är denna kärlek som väcks till liv i pånyttfödelsen.
Bibeln kallar den för ”din första kärlek.” (1/.)
Pånyttfödelsen är en kärleksfödelse: den förlorade blir återfunnen och den döde får liv igen (2/.).
Var blev sonen återfunnen?
I sin faders famn!
Utanför den är vi förlorade!
När fick han liv igen?
När fadern kysste honom!
Utan Hans kärlek är vi döda!
Det är Faderns fullständigt oförtjänta kärlek som väcker en intensiv kärlekslängtan i vår pånyttfödda ande efter honom: hans mäktiga kärlek drar vårt innersta till sig med oemotståndlig kraft (3/.).
Andlig hunger och törst efter Gud och hans ord, såväl som tillbedjan och lovprisning, läggs in i vår ande i samma ögonblick som vi föds på nytt (4/.), men måste tränga in i vår “själ” och vår ”kropp” – vår naturliga människa – för att bli permanent och stark.
Vi kan längta” efter Gud med vår själ, men bara med vår ande kan vi söka och komma i levande kontakt med honom (5/.).
När det sker gör den Helige Ande Rom.8:16 till en personlig, glädjefylld verklighet: ”Anden själv (Guds djupaste verklighet) vittnar med vår ande (vår djupaste verklighet), att vi är Guds barn”: den största verkligheten i universum!
När vi ger vårt gensvar till Anden, genom att varje dag tidigt och ivrigt söka Gud, börjar hungern och törsten efter mer av honom att bli den mäktigaste drivkraften i vårt liv.
(1/. Uppb.2:4); (2/. Luk.15:24); (3/. Hos.11:4); (4/. Ps.40:1-3); (5/. Jes.26:9)
