“Och Hagar gav ett namn åt Herren som hade talat med henne. Hon sade: ’Du är den Gud som ser mig’, för hon tänkte: ’Har jag här fått se en skymt av honom som ser mig?’”
(1 Mos.16:13)
Den här berättelsen pekar på människans djupaste behov: att bli sedd och bekräftad och därmed levandegjord.
Den ende som verkligen kan göra det är Herren Gud, vår Skapare!
Hagar var en slavinna, en person längst ner på den sociala stegen, utan något egentligt egenvärde – värdefull endast genom det hon presterade för sina ägare.
Tyvärr har många vuxit upp i liknande skadliga förhållanden: aldrig blivit verkligt sedda, värderade och bekräftade av sina föräldrar och känner sig därför föräldralösa – sina föräldrar till trots.
Men Jesus har lovat att inte lämna oss i det tillståndet, utan komma till oss och föra oss till den
fadersfamn där vi omfamnas av den kärlek vi så intensivt längtar efter. Där får vi se honom och så finner vi oss själva i honom (1/.).
Hagar fick se ”en skymt av honom” som ser oss.
Men det räcker inte, vi måste se in i hans ögon tills vi blir så genomsedda och genomlysta av hans skarpa blick att alla falska självbilder som blivit inpräntade i oss under livet utplånas och hans kärleksfulla ögon får väcka vårt eviga, autentiska jag till liv.
Precis som Fadern älskade in sig själv i sin Son och gjorde honom till den underbara person han är, en fullkomlig manifestation av Faderns härlighet, vill Jesus i sin tur få lov att älska sig själv in i oss och göra oss till de genomäkta personer vi är ämnade att vara: levande manifestationer av hans härlighet (2/.).
Inget annat än den eviga, gudomliga Kärleken kan se ner i de oändliga djupen av vår personlighet och bekräfta oss, så att vårt eviga, autentiska jag väcks till liv och vi börjar förstå vilka vi djupast sett är.
Först då börjar vi leva i verklig mening.
Till dess lever vi som ett stort frågetecken – men när det har skett blir livet ett enda utropstecken!
Har det hänt dig?
(1/. Joh.14:18-20; 17:24, 26); (2/. Joh.15:9)
