”Människosonen ska utlämnas i människors händer, och de ska döda honom. Men på tredje dagen ska han uppstå.”
Matteus 17:22-23
Korsets oerhörda tragedi år inte enbart Kristi ofattbara vånda och smärtfyllda lidande, när han blev gjord till syndoffer för oss.
I ännu högre grad är korsets tragedi det avgrundsdjupa demoniska hat och förkastelse som vi människor i vår totala förblindelse och besinningslösa raseri öser ut över honom som skapat oss och älskar oss med evig kärlek.
Korset blottlägger syndens tragiska verklighet: mänskligheten raderar ut sig själv, utplånar sig själv på korset!
Han som där låter sig raderas ut på detta fasansfulla sätt är i sin uppståndelse begynnelsen till en helt ny mänsklighet och vår frälsning: vårt absolut enda hopp!
Korset slår upp dörren till en verklighet som ingen människa vill inse: vilka fruktansvärda undergångs-krafter och djävulska självförintelse-mekanismer människan bär inom sig själv – värre än alla fysiska förstörelsevapen vi producerat.
Mänskligheten bär på en tickande bomb inom sig. Den har exploderat en gång för att förinta Människan Jesus Kristus och den har exploderat i mindre omfattning ett antal gånger och utplånat miljontals människor.
Men den stora detonationen väntar fortfarande på sin förutbestämda tid. Det kommer ett skräckvälde på denna jord som kommer att få allt som tidigare skett att blekna – och miljarder människor kommer att mista livet.
Gud tillåter mänskligheten att gräva sin egen grav – för att av de döda benen uppväcka en helt ny och renad mänsklighet som Hesekiel fick se i sin märkliga syn (Hes.37).
Han som spikades upp på korset är uppståndelsen och livet: hoppet inte bara om en ny mänsklighet utan också om ”nya himlar och en ny jord där rättfärdighet bor” – som kommer att skapas ur ruinerna av den gamla (2 Pet.3:10-13).
Gud vänder tragedi till triumf – det är korsets verklighet!
