”Jag vill höra vad Gud, Herren, talar. Han talar frid till sitt folk, till sina trogna.”
Psalm 85:9
”När vi nu har gjorts rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus.”
(Rom.5:9)
Både det hebreiska ordet ’shalom’ och det grekiska ordet ’eirene’ som översätts med ”frid” betyder helhet, fullständighet, sundhet, välmående, trygghet och därmed harmoni och samstämmighet.
Kristus har på korset utplånat allt som skiljde människan och Gud från varandra och genom
försoningen har den ande-födda människan kommit i en rätt relation med Gud och fått en fullständigt ny grundton i sitt väsen: ”barnaskapets ande som ropar ’Abba, Fader!’”
Bibeln kallar detta för ”en ny sång” – en sång född och inspirerad av Anden till Gud, vår andes Far.
Att bli född på nytt innebär att bli en hel och komplett person: ande, själ och kropp, istället för en stympad psyko-fysisk människa, splittrad i sitt inre och full av osunda begär.
Den nya människan har fått en helt ny, andlig identitet och steg för steg växer det fram en djup ordning, renhet, sundhet och harmoni i hela hennes varelse, vilket förlöser en oerhörd glädje, tacksamhet och lovsång för frälsningens och nyskapelsens under.
Gud är musik och i himmelen är allt samstämmigt med honom, därför råder där ständig musik och lovsång.
Vetenskapen säger att hela universum vibrerar med olika klangfärger likt den finaste symfoni och Psalm 148 visar oss att utifrån himmelen genljuder hela universum av en lovprisning som fortsätter ner genom alla element och nivåer på jorden, där växter och djur och alla människor uppmanas att prisa Skaparen.
Psalm 150 är finalpsalmen som avslutar hela Psaltaren och pekar fram emot frälsningens stora lovsångsfinal. Den är en uppmaning till lovprisning med alla tänkbara instrument och avslutas med ett mäktigt crescendo, där allt som över huvud taget har möjlighet att ge ljud ifrån sig, eftersom det andas, uppmanas att prisa Herren.
Linnea Hofgren diktar i sin vackra sång: ”Hur ljuvligt att få vara en ton från himmelen, ifrån Guds eget väsen, den rena kärleken. När Gud slår an ackordet i himmel och på jord, då blir hela människan en lovsång utan ord.”
När Anden får samstämma oss med Gud, blir hela vårt liv en himmelsk lovsång, samstämmig med hela universum och allt skapat, en enda stor symfoni, så fint uttryckt i Psalm 146: ”Jag vill lova Herren så länge jag lever, lovsjunga min Gud, så länge jag är till!”
