”Så står det också skrivet: Den första människan, Adam, blev en levande varelse (ordagrant ”själ”). Men det första var inte det andliga, utan det jordiska (ordagrant ”själiska”). Därefter kom det andliga.”
(1 Kor.15:45-46)
Före syndafallet var Adam och Eva omedvetna ifråga om sig själva.
De var ”själiska-naturliga” människor, inte Ande-födda, inte ”andliga”, men ”själiska” och därmed ofullständiga människor.
Synden gjorde dem självmedvetna och självcentrerade och därmed andligt döda, falska människor.
Genom pånyttfödelsen gör Anden oss Kristus-medvetna, till sant levande och äkta, ”andliga” människor.
När Guds Ande förenat sig med människans ande i pånyttfödelsen, vet hon vem Gud är (hennes Skapare) och vem människan är (den skapade): två fundamentala livs-sanningar.
Syndens innersta väsen är självcentrering och självförverkligande, en självupptagen och av Gud oberoende människa: ”ni ska bli som Gud!”
Detta är gudlöshet och död.
Herren Gud är den ende som kan säga: ”JAG ÄR DEN JAG ÄR!”
Han är Den Ende som är den han är i sig själv, utifrån sitt eget centrum: självexisterande och
självmedveten. Den enda formen av sant själv-förverkligande finns i Treenigheten: Fadern
förverkligar Sonen och Sonen Fadern, genom Anden.
Den sanna Människan, Jesus Kristus, existerade endast i sitt oavbrutna Faders-medvetande, som
Uppenbarare och Förverkligare av Fadern och hans vilja (1/.).
Varje försök av människo-mördaren (2/.) att locka Honom ut i oberoendets stora lögn, självmanifestation och själv-förverkligande, misslyckades.
Genom sin Ande-ledda kärleks-lydnad bevarade Han sitt ”JAG” intakt i Fadern.
Därför kunde ”kvinnans säd”, Människosonen, krossa ormhuvudet på korset (3/.), utplåna självförverkligandets falska ande och bli vår Frälsning in i gudsberoendets och gudsmedvetandets äkta liv.
Mitt ”jag” som människa, kan endast existera i Kristus, Människosonen: i fullständigt beroende av Honom.
Kristus-förverkligaren Anden gör mig Kristusmedveten. När jag är i honom och han i mig som mitt livs centrum. Då lever jag mitt liv utifrån honom för att förverkliga och uttrycka honom som mitt egentliga ”jag”.
När Sonen, den Sanna Människan, sade ”JAG” sa Han ”Fadern” – när jag säger ”jag” som sann människa, säger jag ”Kristus”!
(1/. Jh.5:19-20); (2/. Jh.8:44); (3/. 1 Mos.3:15)
