“Och anpassa er inte efter den här världen, utan låt er förvandlas genom förnyelsen av ert sinne så att ni kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.”
(Rom.12:2)
Denna förnyelse av våra sinnen, som är så central och absolut nödvändig för det andliga livet, sker inte automatiskt, utan är ett hårt arbete.
Liksom en som ska bli en mästerpianist eller en toppidrottare, behöver vi träna våra sinnen in i nya spår och tankemönster. Detta är innebörden i att “arbeta med fruktan och bävan på er frälsning.” Tack och lov att “det är Gud som verkar i er, både vilja och gärning, för att hans goda vilja ska ske” (1/.).
Men vi måste beslutsamt ”inrikta vårt sinne” och vår hängivenhet ”på det som är där ovan” (2/.), och förkasta varje tanke och känsla som inte är ”himmelsk” – som inte är i enlighet med det nya livet som vi har mottagit.
Vi fick del av det andliga livet när vi föddes på nytt, men för att kunna leva det livet måste vi utveckla ett andligt sinne, för en person kommer alltid att leva som den tänker. Om vårt tänkande är världsligt och köttsligt, kommer vårt liv också att vara världsligt och köttsligt.
Det är därför Paulus säger ”anpassa er inte efter den här världen” – tillåt inte det mönster som finns i din omgivnings tänkesätt att dominera dig, utan utveckla helt nya mönster och sätt att tänka som är i linje med ditt nya, andliga liv.
Vi är kallade att leva som Kristus. Men för att kunna leva som Kristus måste vi tänka som Kristus.
Det är möjligt endast om vi har vår “glädje i Herrens undervisning” och begrundar Hans ord “dag och natt” (3/.).
Det innebär att fylla sitt sinne med Kristi ord som Paulus uppmanar oss till i Fil.4:8: “allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant.”
Vad leder vårt sinnes förnyelse till?
Vi blir förvandlade så att vi ”kan pröva vad som är Guds vilja: det som är gott och fullkomligt och behagar honom.”
Och vad är det som är “gott och fullkomligt och behagar honom”?
Att vi “vandrar i Anden”: blir helt invaderade och ledda av Guds Ande, det enda slags liv som “behagar” Gud, för då gör vi inte längre ”vad köttet begär” (4/.).
(1/. Fil.2:12-13); (2/. Kol.3:1-3); (3/. Ps.1:2); (4/. Gal.5:16)
