”Gud är ande, och de som tillber honom måste tillbe i ande och sanning.”
Johannes 4:24
Innan vi är födda av Anden kan vi inte tillbe, eftersom vi är gudshatare och ”knotare”, helt upptagna med oss själva.
När vi är födda av Anden blir vi gudsälskare och tillbedjare, helt upptagna med honom, och vi kan inte annat än tillbe, eftersom vi har blivit sanna personer.
Endast en genuin person, född av Guds kärlek, född av hans Ande, kan älska Gud ”av hela sitt hjärta, hela sin själ och all sin kraft” och endast en sådan person kan älska och tillbe den Eviga Personen ”i ande och sanning”.
Människan skapades att tillbe.
En sann person är en tillbedjare och ju mer genuina personer vi blir, desto mer genuin och sann kommer även vår tillbedjan att vara.
Allt vi är som personer är en återspegling av den Store ”JAG ÄR”: den enda Sanna, Eviga Personen.
Att tillbe honom ”i ande och sanning” är att tillbe honom i en personlig kärleksrelation med honom och av personlig kärleksfylld hängivenhet till honom.
Ande och person är parallella begrepp: ”Gud är Ande” – Gud är Person.
”Ande och sanning” är parallella begrepp: ”Anden är sanningen” (1/.).
”Sanning” i bibliskt språkbruk betyder verklighet.
”Anden” är verkligheten själv, verkligheten av allt som existerar, eftersom allting i sin djupaste bemärkelse är andligt: den synliga verkligheten är en manifestation av det andliga, och det andliga genljuder överallt i den skapade, synliga världen.
I det ögonblick vi föds av Anden föds tillbedjan i våra hjärtan och vår ande börjar genljuda med den oupphörliga tillbedjan i himlen och i skapelsen (2/.).
(1/. 1 Joh. 5:6); (2/. Upp. 4:8-11)
