“Kämpa för att komma in genom den trånga porten. Många, säger jag er, ska försöka komma in men inte lyckas. När husets Herre har stigit upp och stängt porten och ni står utanför och bultar på porten och säger: Herre, öppna för oss, då ska han svara er: Jag känner er inte, varifrån är ni? Då kommer ni att säga: Vi åt och drack med dig, och du undervisade på våra gator. Men han ska svara er: Jag vet inte varifrån ni är. Gå bort ifrån mig, alla ni som gör orätt.”
Lukas 13:24-27;
Här är en annan grupp av människor som Herren säger att han ”inte känner”, inte vet varifrån de är.
Vad kännetecknar dem?
De har inte gått igenom den kampfyllda våndan för att komma igenom “den trånga porten” utan försökt komma in i Guds rike på en lättare väg.
Därför har de inte lyckats.
De kanske har varit med i en församlingsgemenskap, “ätit och druckit” och lyssnat till undervisning och predikan, men aldrig verkligen blivit födda på nytt, aldrig blivit förvandlade till Kristi avbild, aldrig iklätt sig den nya människan (1/. Ef.4:24).
De liknar mannen som Jesus berättar om i liknelsen om kungasonens bröllop i Matteus 22:11-13. Han hade slunkit in i bröllopssalen utan att klä sig i de bröllopskläder som värden erbjöd. Han tyckte kanske att hans egna kläder dög.
Det här säger oss något mycket viktigt.
Vi måste klä oss i Kristus så att han kan känna igen sig själv i oss, se sig själv i oss, annars ”känner” han oss inte.
Bröllopskläderna är en bild av Kristi rättfärdighet, “det skinande rena linnet” som vi måste låta oss klädas i (2/. Uppb.19:7-8).
Vi kan inte stå inför honom i vår självgjorda rättfärdighet, den är som en smutsig och “fläckad dräkt” (3/. Jes.64:6), ovärdig kungarnas Kung.
Allt vi gör är “orätt” även det allra bästa.
Det enda som är rätt i Guds ögon är “gärningar gjorda i Gud” (4/. Joh.3:19-21).
Att bli rättfärdiggjord innebär att bli avklädd allt eget, att stå helt avslöjad, avklädd och naken inför den Helige: att uppleva våndan av att vara en smutsig och förlorad syndare med ett desperat behov av att blir renad i Jesu blod och iklädd honom.
När Jesaja hade gått igenom en sådan upplevelse var han värdig att bli ett vittne för Herren
(5/. Jes.6:1-8).
Herren “känner” bara dem som låtit sig förvandlas till hans avbild och likhet, inga andra.
